Samtidiga turkiska polisräder mot kurdiska politiker i 103 orter i 17 städer idag. (anf)
Den kurdiska parlamentsledamoten Leyla Zana http://sv.wikipedia.org/wiki/Leyla_Zana bostad i Ankara genomsöktes av polis. Leyla Zanas pressuttalande medan husrannsakan pågick:
Reporter: Just nu pågår en husrannsakan i din bostad, vad säger du om det?
Leyla Zana: "Premiärministerns tal som ingav lugn och hopp i samhället innan valet, underlättade verkligen för att valet kunde genomföras i en demokratisk atmosfär. Men efter valet, med det självförtroende som han fick av segern, blev sedan han själv orsaken till att allt hopp förlorades. Genom att stänga ut kurderna. Genom att gripa och trycka ner kurdernas krav på rättigheter, ändrade han dagordningen helt. Också tidigare har våra hem genomsökts, också tidigare har vår immunitet tagits bort, också tidigare har vi satts i fängelse.
Att han senast, för två dagar sedan, riktat mot mig sa ‘varsågod, gå till bergen’ har jag verkligen svårt att visa någon förståelse för. På frågan ‘hur ska vi lösa denna fråga?’ bör inte det sista sägas först. Ifall det handlar om vapen, ska vi tala om allt annat först. För det har hänt mycket negativa saker i det här landet. Det här samhället har gått igenom mycket negativa processer. Låt oss tala om det möjliga i stället för det omöjliga, sade jag. Vad gäller försäkran. Jag hade velat, eller samhället förväntade sig att premiärministern skulle träda fram och säga: ‘Mrs Zana, du har fel. Vapnen är inte någon försäkran. Försäkran är lagarna. Försäkran är ett demokratiskt samhälle. Försäkran är folkens brödraskap [fred]. Garanten är det demokratiska land som jag kommer att skapa, socialt samvete och värderingar om rättvisa.’ Det var vad vi hade förväntat.
Än är det inte försent. Trots att våra hem genomsöks. Han har fortfarande en möjlighet egentligen. Lärlingen och gesällen Erdogan som nu är en fullfjädrad mästare idag trycker ner samhället på ett sätt som inte ens 12 septembers kuppgeneraler lyckades med. Fortfarande menar jag att det inte är försent. Han kunde ha varit en omtyckt och respekterad premiärminister men han är bara auktoritär, nedtryckande, och har ett förhållningssätt som är nära på att krossa hela samhället, vilket inte är acceptabelt. Detta kommer bara att leda till att han förlorar sympatier.
Vi som kurder, eller som kurdiska ledamöter, vet premiärministern, att vi har gått igenom många prövningar. Han får sluta med att hänvisa oss till bergen eller fängelserna. Han får slå sig ner och tänka och komma på en lösning. Allt detta är konsekvenserna av att kurdfrågan förblir olöst. Om till och med generalerna i detta land kan gripas och åtalas för terrorbrott så beror också det på att denna fråga förblir olöst. Det gynnar inte någon att lösningen förhalas. Jag kan fortfarande inte påstå att jag har tappat hoppet. Till och med om vår immunitet tas bort. Också om våra hus genomsöks, bär detta samhälle fortfarande på en förväntan.
Premiärministerns jobb är inte att hänvisa oss till bergen eller fängelserna utan, värdig en rättsstat omgående öppna upp för en lösning inte i ord utan i praktiken. I det här landet sitter journalister inne. Folk lever med oro. Ingen vågar i den grad de vill öppet säga vad de tycker. Det betyder vi lever i ett skräckimperium. Vi såg vad som hände i Syrien. Premiärministern omtalade sig själv som föredöme för folk i Syrien och i Mellanöstern. Vart tog den premiärministern vägen? Hur ska han visa upp sig nu? Vem ska han visa sig föredöme för? Tror han att han kommer att trycka ner hela det här samhället [folket] med sina Saddam-liknande fasoner?"